lifedefacto

I veckan har vi kunnat läsa om hur seriemördaren Mohammed Merah spridit skräck i Frankrike. I mediadrevet kring honom refereras han alltför ofta som "terroristen". Löpsedlar i svensk kvällspress som "Terroristens bror åtalad"* eller varför inte ta the australians löpsedel "Terrorist Mohamed Merah found his inner jihad in prison"** visar hur tankesättet kring seriemördarens våldsdåd ser ut. Hans mord och skräckdåd rubriceras som Terrorism och han kopplas ihop med Al-Qaida eftersom han är muslim. Söker man på "terrorist Breivik" får man som första handsval upp "Anders Behring Breivik is not a terrorist he's a mass-murderer"*** och i Aftonbladet skriver man "Breivik var sjuk vid dåden" och han refereras som massmördaren eller bara Breivik. Intressant att en man vars förnamn är Anders anses som psykiskt sjuk och inte automatiskt blir en representant för kristendom eller högern medan en man som innehar förnamnet Mohammed direkt kopplas ihop med al-Qaida och islam samt får epitetet "Terroristen".

I det dagliga livet pågår ständigt förhandlingar. Vi förhandlar med oss själva, med våra partners, med kollegor och med alla människor vi möter i vår tillvaro. Genom att t.ex intala oss själva att vi förtjänar fem minuters sovmorgon eller att släppa förbi en bilist som vill in i filen framför en. Förhandlingar är ständigt närvarande och sker i en växelverkan. Dessa förhandlingar är i själva verket en form av maktutövande, vill jag påstå. Så länge förhandlingar flyter på i vanlig ordning inser vi inte vad som sker och maktkampen förblir obemärkt. Det är när förhandlingarna stöter på bekymmer som motståndet och maktkampen synliggörs. T.ex när någon försöker tränga sig framför i matkön, när föräldrar sätter gränser som barnen inte håller med om eller när chefen inför nya rutiner som inte tagits upp tidigare eller i samråd med personalen. När makten synliggörs blir också motståndet tydligare. Så länge de parter som befinner sig i förhandlingar med varandra inte känner sig förbisedda eller utnyttjade förblir makten och motståndet osynliga. Nästa gång ni befinner er i en förhandling testa att synliggör den genom att se när du möter motstånd.

I dagens läge blir jag förvånad över hur människor tänker. Många har åsikter om vad som är rätt och vad som är fel. Dessvärre är det alldeles för få som faktiskt, genom sina handlingar, vågar ta ställning mot de saker som de anser vara fel. Personligen stödjer jag inte Israel eller USA och tycker att situationen i Gaza är bedrövlig. Därför har jag sett till att försöka vara medveten om att bojkotta varor (i den mån jag kan) som kommer från någon av dessa länder. Löjligt tycker många, men eftersom jag känner att jag är emot det regeringarna i Israel och USA gör, så vill jag inte heller stödja de företagen som genererar ekonomisk tillväxt i landet. Men vad hälper det att ändra sina konsumtionsvanor, ingen annan bryr sig ju, kanske någon annan tänker. Tänk om var och en av de som har en iphone aldrig hade köpt den, eller om varje människa i Sverige bestämde sig för att inte äta på McDonalds. Vilken enorm konsekvens det hade blivit för de företagen. Visst är det sant att en person inte kan göra allt, men om alla människor blir mer medvetna i sina konsumtionsval så kan vi som konsumenter påverka företagen och så småning om även världen.